Jag köpte ett rävlockspaket till en polare i födelsedagspresent. Han är inte jägare, men väldigt intresserad och bestämde sig för att ta jägarexamen för några år sedan, efter att han följt med på en jakt. Tyvärr har han ännu inte fått tid över till att jobba igenom allt material i Nya Jägarskolan, men kanske rävlockspaketet inspirerar till "time management". Jag hoppas verkligen det, för det är en perfekt person att ha med på jakt. Säker skytt, en klartänkt och noggrann person med en lugn och bra mentalitet som aldrig skulle göra något förhastat.
Jag lånade ut ett vapenskåp till honom efter att han köpt böckerna i Jägarskolan, nu har jag erbjudit att skriva över en bössa på honom och också öppnat för möjligheten att jaga räv hos en kompis som säljer rådjursjakt men inte är intresserad av att jaga räv själv... Biter inte detta, ja, då biter nog inget på denna tidspressade doktorand. Eller pushar jag för mycket? Båda mina bröder var en gång i tiden intresserade av att ta jägarexamen, men jag hann först och sedan blev det nog lite väl mycket tjat. Det kan ju slå åt andra hållet också... Min yngsta bror har nog svängt igen efter att jag hållt käft i många år. Nu har han sagt att han ska ta jägarexamen när han är klar med sina högskolestudier.
Själv har jag lite svårt att förstå att de ser det som ett så stort projekt att ta jägarexamen. När jag själv skulle ta min, så var det som om jag hade en blåslampa i baken. Två veckor efter att jag köpt böckerna hade jag min examen. Efter en vecka var teorin och allt utom hagelprovet klart, jag missade på vapenhanteringen! :( Veckan efter lossade jag mitt livs första hagelskott på lerduvorna och det är egentligen genant att jag klarade provet utan någon träning. Provet borde göras mycket svårare med hänsyn till det vilt man sedan, full av bonnhybris, riskerar att skadeskjuta. På älgbaneprovet sköt jag bara guldserier, men jag är ändå typen som inte gillar att skjuta på vilt i rörelse...
Nu sedan jag blivit skrivbordsjägare behöver jag iofs inte bekymra mig så mycket om sånt där längre. Det känns som att min framtid kommer att innehålla nästan ingen jakt, eller också en återgång till jaktidiotin, men jag vet inte alls vilket i nuläget. Det känns sjukt att som jag gå omkring och dagdrömma så mycket om jakt, men ändå aldrig vara ute. Snart blir det nog kortslutning i hjärnan med försäljning av vapengarderoben som följd... men jag härdar ut lite till. Det här kan bli ett bra ett jaktår. Våndas som attan över att bäverjakten snart är över. Jag har så bra marker att åka till, men tiden finns bara inte. Det är plågsamt. Och lika självförvållat.
Idag är det 1:a maj även om klockan ännu bara är 20 över 4. Då tycker jag det passar bra att lyssna på Four Green Fields. Endel orättvisor är värre än andra...
Nu ska jag nyktra till.
