" Right proudly high over Dublin Town they hung out the flag of war 'Twas better to die 'neath an Irish sky than at Sulva or Sud El BarAnd from the plains of Royal Meath strong men came hurrying through While Britannia's Huns, with their long range guns sailed in through the foggy dew"
Det dunkelt sagda, är det dunkelt tänkta. Läsare som inte har så mycket till övers för dunkelflum rekommenderas att sluta läsa här och istället njuta av Foggy Dew som tolkas i en vacker version av Sinead O'Connor tillsammans med The Chieftains efter ett musklick på länken i versen ovan.
Long range guns är alltså ämnet. Och vad är en long range gun, en långhållsbössa? Mer intressant är det kanske att fråga sig vad skillnaden är, mellan en vanlig bössa och en långhållsbössa? Likheterna är kanske enklare att redogöra för? En långhållsbössa är oftast kamrad för en helt vanlig jaktkaliber och kanske är det här problemen börjar. De helt vanliga jaktkalibrarna som 6,5:an och 308:an är ju ursprunligen militära kalibrar som blivit allmogepopulära genom tillgång på billig överskottsammo eller ännu billigare(gratis) tjyvad kronammo. Fast det här känner inte jaktmotståndarna till så det hör därmed inte alls till diskussionen. Långhållsbössornas likheter med vanliga bössor? Ja, finns det egentligen någon skillnad? Till och med halvautomater, som Browning Bar Shorttrac skjuter hålihål enligt jaktjournalisternas genomärliga tester och kalibrarna är desamma som i långhållsbössorna. Åter till skillnaderna, skillnaden ligger egentligen bara i utseendet. Långhållsbössan har en tung sporterpipa för att minimera vibrationer och värmespridning och därmed ge ett mer konsistent träffläge och långhållbössan har också en oftast justerbar stock av tävlingsbössestuk för att ge skytten möjlighet att få till en optimalt repeterbar anläggning av skjutejärnet. Det sista särdraget, som inte är ett särdrag utan väldigt vanligt hos allehanda allväders och offroadbössor, är funkismaterial i låda, pipa och stock. Bort med valnöt och blånerat kolstål, in med rostfritt, parkeriserat och laminat eller syntet. Jag listar ett gäng av dessa estetiskt utstickande loudenzeboomers:
Det är väl de mest omtalade, men det finns såklart en större flora av extrema långhållsbestar,som inte alls är så särskilt extrema annat än till utseendet. Det finns också en hel uppsjö av varmintbössor och bössor som på ett eller annat sätt fått ett namn där ord som "police" eller "tactical" ingår. Två exempel som genast bubblar upp är Tikka T3 Tactical och Remington 700 Police. Samtliga av de nämnda bössorna, kan köpas av vem som helst med jägarexamen i en näraliggande jaktbutik. Det är inget jag avser moralisera över men dilemmat ligger just i att alla dessa vapen marknadsförs mot civila köpare med sitt utseende i högre grad än sin prestanda, som ju inte alls är så märkvärdig visavi normalbössorna. Bilden av en jägare i kamoflagekläder med ett prickskyttegevär i händerna framstår ju onekligen i jaktmotståndarnas ögon som en deltagare i ett organiserat krig mot djuren, som bedrivs av män med någon sorts Rambokomplex, vilket naturligtvis är ett jaktetiskt dilemma. Den mänskliga jaktinstinkten är ju så oändligt mycket äldre än narcissistiska machosjälvbilder inspirerade av den stora drömfabriken i väst, Hollywood.
Att så gott som alla studsare är long range guns är det tack och lov ingen som gör sig besvär med att fundera över. Den gamla fina M98:an och efterapningen av Huskvarna vapenfabrik var ytterst tactical på sin tid, men det var ju innan Disney och urbaniseringen och välfärdssamhället skapade moderna män och kvinnor.
