Vem var Rambo och vad är en Rambokniv?

Det svenska stålet är bäst, det är "lite Rambo" över F1 och...

Allas vår Rambo var svensk!


"Rambo (Släkt), är en av de äldsta och mest utforskade svensk-amerikanska släkterna. Den härstammar från Peter Gunnarsson Ramberg, (senare Rambo), som var en av de första svenska emigranterna som kom till kolonin Nya Sverige vid Delawarefloden, på Nordamerikas östkust.

Stamfadern Peter Gunnarsson Ramberg, född juni 1612 - död januari 1698, härstammade från Ramberget på Hisingen i Göteborg. Namnet Rambo tog han från sin uppväxt vid Ramberget och började använda det vid ankomsten med fartyget Kalmar Nyckel till Nya Sverige som en av fem "frimän" den 17 april 1640.

Han gifte sig den 7 april 1647 med Brita Matsdotter född omkring 1630 i Vasa, Österbotten, Finland - död omkring 1693. Bland parets åtta barn kan lagstiftaren och domaren John Rambo nämnas."(Wiki)

Hur hänger verklighetens Rambo samman med sagans Rambo?
Jo, Rambo tog med sig ett äpple till Amerika, eller möjligen en planta. Denna äppelsort heter Rambo, och det var ett ramboäpple som gav författaren David Morrel inspiration till namnet Rambo på romankaraktären John Rambo, som insjuknar i psykoser från vietnamkriget i samband med att han blir gripen och misshandlad av polisen.

Vad är en Rambokniv?


Jag har haft en Rambokniv i min ägo, stolt utköpt från Hobbex av en kompis storebror. Den var mycket "tactical" med tändstickor, bryne, kompass och fiskeprylar i skaftet, very bushcraftish! Tyvärr har kniven försvunnit i förskingringen. Min svåger "vårdade" sin desto mer passionerat, den har följt med honom och misshandlats på en myriad fisketurer och även i lumpen(haha!). Den mannen har ju dessutom tatuerat in Alf över halva bröstet, då är man ju tveklöst hård... :)



Det var det ytliga och enkla, nu över till det intressanta, amerikanska forskare har nämligen spårat upp en koppling mellan psykisk ohälsa och "Rambokniven".
Läs den oerhört intressanta artikeln i Dagens Svenskbladet!

Det svenska stålet är bäst!

Läste en artikel om bushcraft på wikipedia.org. Bilden i det här inlägget kommer därifrån och bildtexten löd: "popular bushcraft tools". Alltså Fällkniven F1, handsåg från Bahco och yxa från Gränsfors bruk. Det kan såklart ha varit en svensk lätt patriotisk individ som skrivit artikeln, men jag tror inte det. Jag har sett i webshoppar i UK med inriktning just bushcraft, att de sålt yxor från Gränsfors Bruk och knivar från Fällkniven. Det svenska stålet är bäst, helt enkelt! :)

Minns inte vilken mässa det var, men jag såg en video där Varberger försökte spränga en bössa genom att slå in två 9mm kulor i mynningen och sedan lägga en överladdad patron i loppet, tror det var 30-06. Vad hände, alla tre kulorna for ut. Svenskt stål var lådan skuren ur, kanske var det svenskt stål även i pipan(Lothar Walter)?


Två av många fina knivar på fallkniven.se, TK6 och NL1:

Hundlängtan

Jag saknar verkligen att ha hund. Pratade med en av mina bröder nästan 2h timmar igårkväll om hundfunderingar, olika raser, plus och minus etc.

Det är egentligen 3 kategorier av hundar som snurrar i tankarna, jakthund(grythund), brukshund(vakthund) eller urhund. Jag känner mig mer och mer lockad av tanken på urhund typ Siberian Husky eller Alaskan Malamute.


Citat från wikipedia.org:

Siberian husky är en typisk slädhundras – stark, köldhärdig och uthållig och passar bäst hos friluftsintresserade ägare. Hunden är krävande då det gäller motion och social gemenskap. Eftersom den är framavlad för att kunna dra slädar i relativt högt tempo och över långa sträckor vid världens köldpol kräver hundrasen motion. Hunden är också relativt andra hundraser energisnål, den kräver inte mycket mat och utför ett stort jobb med den mat den får.

Även om hundens användningsområde i huvudsak är draghund fungerar den även som jakthund, utställningshund och ibland även som sällskapshund. Även om det finns exempel på siberian husky inom dressyr och lydnad så är det inte hundens starka sida. En siberian husky är känd för att rymma, jaga och springa. Hunden är framavlad för att tåla extrema temperaturer, hård påfrestning såväl fysiskt som psykiskt.

Hundens jaktintresse har tidigare skapat viss oro hos folk och många rubriker i svensk dagspress då hundar av rasen har anfallit höns, katter, småhundar men även hästar och andra större djur. Däremot är olyckor mellan siberian husky och människor få.

(Bilden i detta inlägg har jag tagit från nätet.)

If dogs run free...

"If dogs run free, then what must be,
Must be, and that is all.
True love can make a blade of grass
Stand up straight and tall.
In harmony with the cosmic sea,
True love needs no company,
It can cure the soul, it can make it whole,
If dogs run free"


Inte mycket nytt under solen. Jag flanerar endel i skog och mark, tränar endel, cyklar, springer och paddlar. Renoveringsfix, lyssnar på musik, längtar ut.

Sörmland är ett grandiost och på många sätt vackert landskap, men jag har hjärtat någon annanstans.

Jakt? Nej, tack.

Om någon undrat om designen på bloggen, så är det min fru som skändat den, i ett anfall av plötslig hjälpsamhet. Jag satt och pillade lite med färgerna efter att bakgrundsbilden fallit bort och hon kom och tog över och jag lät henne hållas, dum som jag är. Nu orkar jag inte bry mig om att piffa upp bloggen, den är ju ganska oviktig för mig.

Jag fick en otrolig jaktabstinens efter att jag flyttat till Roslagen förra sommaren. Landskapet påminde väldigt starkt om mina hemtrakter, marken och stenarna där barn jag lekt. Jag längtade ut i markerna och ut i markerna med bössa. Nu har jag flyttat igen och känslan försvann. Jaktidioten kröp in i sitt ide, la sig till rätta och föll ner i djup, djup sömn. Kanske hänger det inte bara på flytten utan att jag helt enkelt fått jaktlusten knäckt av att vilja jaga men inte ha praktisk möjlighet till det(framförallt tid saknas, men såklart väger kostnaderna i kronor och ören också väldigt tungt).

Jag har många intressen och jakt var länge mitt absolut största intresse, jag var helt klart en jaktidiot och hade svårt att tänka på något annat än jakt faktiskt. Likt en periodare ramlar jag dit lite nu och då och jakt upptar alla mina tankar. Det var när barnen kom som jakten började hamna i skymundan och jag blev "periodare" från att ha varit "helalkis". Jag kommer väl aldrig att bli helt ointresserad av jakt, det finns ett par jakter som jag gärna vill komma iväg på varje år, men jag tror jag lägger ner på det stora taget, istället för att försöka komma igång som förut, som jag längtade efter i Roslagen. Alltså, troligtvis inga inlägg på den här bloggen under hösten. Kanske drar jag till fjälls i februari och kanske försöker jag fånga en bäver på senvåren, återstår att se. Och kanske köper jag en grythund om några år, så att jag får gräva lite... :)

Lycka till med Era jakter och kom ihåg att det skott man inte lossar, behöver man aldrig ångra!

Camofunderingar

En kille i keps, propagandabild från mothwing.com.

På ASATs hemsida berättas bland annat att ASATmönstret tagit flera år att utveckla. Vid en första anblick så känns det hela redneck-tribal-snilleblixt-hittepå. En bonne som lider av truckförarsyndromet och i sin ensamhet kommer på något som ingen annan fattat. MEN, resonemanget kring designen, eller kanske främst färgerna, är lika klockrent som mönstret är fult.

Jag har funderat över ASAT-mönstret de senaste dagarna. Här är ett närbesläktat mönster från Sitka, som utvecklar jaktkläder för "extrema" förhållanden och användare som då är eller vill vara "extrema". Mönstret heter Mountain Mimicry och är utvecklat av Mothwing .
Kika gärna på Mothwings 3 andra camomönster, de stämmer väldigt väl in på resonemanget kring ASAT-färgerna.

Här ett annat mönster, UCP, universal camoflage pattern, som används av Propper som tillverkar kläder främst till Amerikanska krigsmakten. Inte helt off ASAT-resonemanget angående färger.


Ett annat mer bekant mönster, hardwoods green om jag inte läst fel, väldigt vanligt bland diverse tillverkare och ett av de tidigaste mönstren från Realtree.


Ett av de senaste mönstren från Realtree, Advantage Max 4:




Och ett till av de senare från Realtree, AP:


It's ASAT all over!

Avslutningsvis en bild på en airsoftare i finkläder:


Hade han haft brun/gulbeige/svart färgsättning typ AP eller UCP hade han smältit in fint mot omgivningarna. En ASAT-badass-tribal kostym skulle väl passa en airsoftare perfekt?

Nästa inlägg blir nog några virriga tankar kring tweed, och den eleganta lantliga stilens kamoflära suverans. Tweed följer nämligen ASAT-principen i sin färsättning.
Detta raffiga set från Countrysports.se är ett bra exempel och med ett grövre rutmönster med mer svart/brunt och därmed break-up effekt, skulle det varit riktigt på spiken. Hursom, liksom så mycket annat oförståndigt, så vinner det ändå första pris i "dagens outfit", kanske med priset som främsta motivering (endast 9300kr):

ASAT ASAP?

Har hittat en kaxig bock som håller revir mellan två villakvarter, i en allmänning som går in som en vik från skogen mellan kvarteren. Han har revirmarkerat ganska högt och med besked så enligt regeln ska detta vara en stor bock. Igårkväll fick jag närkontakt, gick en sväng i skogen och passerade reviret och på vägen hem, i mörkret lyckades jag skrämma upp honom. Han tog ett par skutt, bara några meter från mig och för att ha överraskat honom förärades jag en fnysning. Kunde tyvärr inte se bocken för det hade hunnit bli beckmörkt och en stor, tät gran stod med total exakthet precis mitt i vägen.

Kanske dags att släppa de där gnidna hundralapparna på en Nordik Roe, plocka fram kamolådan och ladda kameran med skarpa... nej, jag menar skärpa! :)

ASAT-camot verkar intressant, men är det bondfångeri? Kolla på filmen.
Jag gillar beige som camofärg, funkar ju faktiskt året om. Så jag sväljer ASAT-reklamen med hull och hår. De hade dessutom flera plagg i merinoull, me like, säger jaktidioten.

Råbockabackarna

Satt och kikade på en karta igår och namnet på området "Råbockabackarna" har fastnat som en sommarplåga på repeat mellan öronen. Varför döps ett område till Råbockabackarna? Och var i landet hittar man så skönklingande namn?

För övrigt är jag fattigare än någonsin, precis som alltid, som kanske någon trogen läsare snappat upp. MEN, jag funderar seriöst på att lägga ett par välgnidna hundralappar på en Nordik Roe från Mr Tham. Kanske kan jag med hjälp av en sådan leksak få en sak tillfälligt ur huvet, Råbockabackarna!(Som såldes för ett par år sedan till det facila priset av 12miljoner kronor.)

Besten skjuten på nära håll...

...med kamera.


10.000-kronorsfrågan lyder: Är det en tyskhare eller en skogshare?

Vildsvin i Norrbotten?

När man som jag är flitig läsare på olika jaktforum ser man nu och då oväntade observationer av vildsvin på nordliga breddgrader. Och det tas alltid emot som en väldigt positiv nyhet. Vildsvin är också det sörlänska vilt som mina jagande bekanta i norr varit mest intresserade av att jaga. Det är alltid just vildsvinen som först kommer på tal.

Funderade på detta idag och en tanke bubblade upp: varför har ingen norrbottning, västerbottning eller jämtlänning tagit saken i egna händer och ordnat sig ett hägn för att sedan kanske ha oturen att "drabbas" av rymningar?

Hur svårt kan det va? Nu är ju dessutom älgstammen kraftigt decimerad pga rovdjur och avskjutningspolitik i kombination med jaktlag som böjer sig för skogsbolagen. Då kanske det är läge på ett vilt som står emot varg och björn lite bättre och fortplantar sig lite flitigare än älgn...

Vildsvin motar varg.

Mot slutet av vargklippet, påbörjar två stora vildsvin något som ser ut som ett försök till omfattning, väldigt snyggt! Vargen är inte oslug den heller, utan anar oråd och backar undan.

Hur låter en ormvråk?

Eller för den delen sångsvan, kanadagås, kricka, storskrake, tjäder, trana, morkulla, skogssnäppa, grönbena, drillsnäppa, ringduva/skogsduva, sparvuggla, kattuggla, pärluggla, nattskärra, göktyta, gröngöling, spillkråka, vitryggig hackspett, större hackspett, tretåig hackspett, mindre hackspett, trädlärka, trädpiplärka, forsärla, strömstare, gärdsmyg, järnsparv, rödhake, rödstjärt, buskskvätta, stenskvätta, koltrast, taltrast, rödvingetrast, dubbeltrast, härmsångare, grönsångare, gransångare, lövsångare, kungsfågel, grå flugsnappare, stjärtmes, entita, talltita, tofsmes, svartmes, nötväcka, trädkrypare, törnskata, nötskrika, korp, bofink, grönsiska, mindre korsnäbb, domherre eller stenknäck?

Vet Du?

Roger Book vet.

Bilden kommer från skogsstyrelsen.se

Till en sfinx

"Du liknar snäckan i kylig damm,
där aldrig solstrålar strömma.
Hon kryper aldrig ur skalet fram,
hon kan ej fängelset glömma,
hon kan blott gömma
sitt djupsta väsen
och stordåd drömma
bland vattengräsen,
men aldrig helt
och ouppdelt
sig själv i ord eller handling tömma."

(Karin Boye)

Du vackra Norrland!

"Höga kusten gör mej lyrisk, Oviksfjällen gör mej stum,
och Indalsälven gör mej gråtmild in i märgen.
Det är ett härligt land vi bor i!
Det är kargt och det är vilt,
och understundom är det vackert som en dröm."

Så skaldades Afzelius om Norrland(i Odessevs).
Jag var på blixtvisit i Norrland i helgen och början av veckan. Det är så vackert!

Passade då på att lämna ett ben till min hund, som jag tyvärr lämnat bort på grund av att son #1 blev allergisk. Det är 2 år sedan han hittade nytt hem hos en familj i Norrland. Gick en långpromenad med honom i lördagsnatt, i början fick jag ingen speciell kontakt, det kunde varit vilken duktig hund som helst. Efter en timme "fick jag kontakt". Kändes otroligt bra att vi blev kompisar igen för en kväll... saknar verkligen den gamla odågan.

I denna ljuva sommartid...

Det kanske låter högtravande, men jag gillar verkligen denna hyllning till livet och sommaren! :)


PSALM 200:1-3

I denna ljuva sommartid
gå ut, min själ och gläd dig vid
den store Gudens håvor.
Se hur i min prydning jorden står,
se, hur för dig och mig hon får
så underbara gåvor.

Av rika löv är grenen full,
och jorden täckt sin svarta mull
med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
med större prakt och härlighet
än Salomos dig gläder.

Nu växer säd för skördens tid,
och ung och gammal gläds därvid
och bör Guds godhet prisa,
som vill i överdådigt mått
oss människor så mycket gott
var dag och stund bevisa.


Man vaknar på morgonen och solen skiner, öppnar fönstret och hör fåglarna sjunga och ser ljuset skina ner genom lövkronorna och känner doften av fuktigt gräs.
Det är som att vara kär, jag blir lycklig och känner mig fri.
En underbar tid!

Bäst av allt, det är gratis! :)

Bedårande småfåglar

Kristina Anselm är en grafiker som gör fullkomligt bedårande träsnitt. Perfekta födelsedagspresenter till någon man tycker extra mycket om.
Klicka för big picture. :)

Strypa Flå Strimla - Svanjaktsbloggen

Månadens sista nonsensinlägg.

När jag frågade google om svanars kostvanor toppades listan av svanjaktsbloggen av Edvin Thöresson.


De tidiga inläggen ligger på den här addressen.


Vad kan man säga?
Oerhört primitivt och olagligt i Sverige sedan 1927, men utan att veta gissar jag att detta var en helt acceptabel allmogejakt om man backar klockan ett eller tvåhundra år.

En bekant till frugan hade frågat om inte jag kunde skjuta en svan åt honom. Det var då inte en specifik problemsvan, utan en svan vilken som helst. Han erbjöd bra betalt för att få sin svan. Det hela var om jag förstod det rätt mest ett skämt, men detta var också något han på grund av internt skämtande gärna ville servera någon eller några ur bekantskapskretsen.

Jag blir illa till mods när jag läser svanjaktsbloggen, samtidigt är det urtidsjägaren, stenåldersmannen, som visar sitt ansikte. Och honom känner vi ju alla till, som blivit bitna av jaktbacillen.

Tänk er Edvin Thöresson försvara sin svanjakt öga mot öga med djurens vänner.
Det är synd att det finns så få svanar att de är fridlysta och olagliga att jaga. Om denna jaktform varit tillåten, skulle den ställa ett par frågor om jakt allvarligt på sin spets. Frågan "varför jagar du?" har säkert lika många svar som det finns jägare, men hur många jägare har en gemensam nämnare med Edvin Thöresson?

Om jag aldrig provat att jaga och saknat mitt vapenintresse, så hade jag ganska säkert varit jaktmotståndare.

"En stor jävla gås"

Jag har en polare som har en mycket speciell trofé. Två stora gåsfötter, enorma gåsfötter, som står på en bas med plaket. Ovanpå varje fot hänger en skjuten hagelpatron.

Den här trofén kommer sig av en gåsjakt som plötsligt gick snett. Placeringen för den skyldige skytten var sådan att han inte såg gässen förrän sent på inflygningen och dessutom i motljus. När plötsligt en väldig gås, "en stor jävla gås" kom inflygande i ögonvrån under de korta hundradelar han hade på sig innan vinkeln blev fel så svingades bössan och pang och skotten satt. Och kallsvetten började bryta fram. Han fattade att han hade skjutit vad som såg ut som "en stor jävla gås". Det var en olyckshändelse och inte alls roligt.


Trofén fick han av de närmast sörjande, för att bli ständigt påmind...Skämmas och skratta åt eländet!


"En stor jävla gås"

Var e vargen?

Var e vargen?

"När månen om natten sätts i brand
Av ett isande skri ifrån norr är det sant
Det dom viskar om en rit nånstans
Så välsignat vare vårt land

I dom djupaste skogar från fjällen i skyn
Hörs berättas en urgammal myt
Om blixtrande ögon du aldrig kan fly
Så bevare båd stad och by

Som en levande lavin kommer hungriga djur
Över vidden hörs deras tjut
Och vinden sjunger ett mollstämt dur
Människa är du för eller mot till slut?

Den vilda världens hunger lämnar aldrig dig
Den vilda världens hunger lämnar aldrig dig"

Lyssna på Thåströms kulthit och se denna väldigt fina video. Kitschig vildmarksromantik när den är som bäst...

Var är då vargen? Den är utanför Södertälje!

Det fantastiska fotot är taget av Allan Wallberg och publicerat i Sveriges bästa dagstidning, DN, börja läsa den om du inte gör det redan!

Veckans vilt!

Veckans vilt är mufflonfår.

Läs mer om dessa vackra bockfotingar på wikipedia.

"Vi erbjuder ett antal jägare att jaga Mufflon i hägn.

Vi har fina Baggar för avskjutning.

Ett tillfälle för Er som vill jaga Mufflon till ett mycket reducerat pris

Priset är lågt och då ingår hela djuret inkl horn, skinn och kött samt enklare boende i jaktstuga."


Mer info för den som är intresserad av den här typen av "jakt" finns på worldhunting.net.


Trots att jag är emot att jaga i hägn, så blir jag ändå lite sugen.
Det är nog vargen i mig som knorrar, dags för en nattmacka! :)
Rökt hamburgerkött på grovtbröd, å så några digestiver med prästost,
det blir fint. Sedan blir sömnen extra skön, skönhetssömn?

Manipulation för framtida jakt?

Jag köpte ett rävlockspaket till en polare i födelsedagspresent. Han är inte jägare, men väldigt intresserad och bestämde sig för att ta jägarexamen för några år sedan, efter att han följt med på en jakt. Tyvärr har han ännu inte fått tid över till att jobba igenom allt material i Nya Jägarskolan, men kanske rävlockspaketet inspirerar till "time management". Jag hoppas verkligen det, för det är en perfekt person att ha med på jakt. Säker skytt, en klartänkt och noggrann person med en lugn och bra mentalitet som aldrig skulle göra något förhastat.

Jag lånade ut ett vapenskåp till honom efter att han köpt böckerna i Jägarskolan, nu har jag erbjudit att skriva över en bössa på honom och också öppnat för möjligheten att jaga räv hos en kompis som säljer rådjursjakt men inte är intresserad av att jaga räv själv... Biter inte detta, ja, då biter nog inget på denna tidspressade doktorand. Eller pushar jag för mycket? Båda mina bröder var en gång i tiden intresserade av att ta jägarexamen, men jag hann först och sedan blev det nog lite väl mycket tjat. Det kan ju slå åt andra hållet också... Min yngsta bror har nog svängt igen efter att jag hållt käft i många år. Nu har han sagt att han ska ta jägarexamen när han är klar med sina högskolestudier.

Själv har jag lite svårt att förstå att de ser det som ett så stort projekt att ta jägarexamen. När jag själv skulle ta min, så var det som om jag hade en blåslampa i baken. Två veckor efter att jag köpt böckerna hade jag min examen. Efter en vecka var teorin och allt utom hagelprovet klart, jag missade på vapenhanteringen! :( Veckan efter lossade jag mitt livs första hagelskott på lerduvorna och det är egentligen genant att jag klarade provet utan någon träning. Provet borde göras mycket svårare med hänsyn till det vilt man sedan, full av bonnhybris, riskerar att skadeskjuta. På älgbaneprovet sköt jag bara guldserier, men jag är ändå typen som inte gillar att skjuta på vilt i rörelse...

Nu sedan jag blivit skrivbordsjägare behöver jag iofs inte bekymra mig så mycket om sånt där längre. Det känns som att min framtid kommer att innehålla nästan ingen jakt, eller också en återgång till jaktidiotin, men jag vet inte alls vilket i nuläget. Det känns sjukt att som jag gå omkring och dagdrömma så mycket om jakt, men ändå aldrig vara ute. Snart blir det nog kortslutning i hjärnan med försäljning av vapengarderoben som följd... men jag härdar ut lite till. Det här kan bli ett bra ett jaktår. Våndas som attan över att bäverjakten snart är över. Jag har så bra marker att åka till, men tiden finns bara inte. Det är plågsamt. Och lika självförvållat.

Idag är det 1:a maj även om klockan ännu bara är 20 över 4. Då tycker jag det passar bra att lyssna på Four Green Fields. Endel orättvisor är värre än andra...


Nu ska jag nyktra till.

The First Lady of Hunting

The first lady of hunting, Brenda Valentine, 58, är en tv-kändis och supercelebritet inom jakt i Amerikat. Hon tillbringar ~200 dagar per år till skogs och jagar med pilbåge, mynningsladdare och "centerfire". I Sverige har vi ju Magdalena Forsberg, men jag vill se mer jagande kvinnor i tv och tidningar. Jag tycker det är synd att Magdalena Forsberg oftare intar åskådarrollen i jämförelse med tex Per Moberg som tar den aktivt jagande rollen. Så tjejer som jagar och bloggar, skriv inte bara för nätet, skriv artiklar för jakttidningarna också! Ta mer plats och bättre betalt än grabbarna, det är ni värda!

Bäverjakthistoria

Nu har jag lagt till lite fler jaktbloggar i listan till höger. Bland dem 3 kvinnliga, bloggande jägare. Läs Anna-Sara Perssons bäverhistoria, snacka om skinn på näsan! Bilden har jag tagit från wikipedia.org.

Bäverjakt vintertid - video

Den här videon ligger ute på Z-aims hemsida.
Inte helt ortodoxt att jaga bäver medan snötäcket ännu ligger,
men visst börjar man känna suget efter bäverjakt och kanotpürsch komma
krypande...

Långhelg i fjällen

I fredags morse stod jag på tågstationen i Östersund. I måndagsmorse var jag tillbaka på tågstationen i Uppsala. Helgen tillbringades i fjällen tillsammans med två vänner från Skåne, varav den ene är jägare. Vädret var omväxlande och syftet med resan var miljöombyte och avkoppling, med möjligheten att jaga som en extra krydda. På lördagen stämde allt, perfekt väder och kompisen fick flera riktigt fina lägen.

Själv hade jag inte med mig bössan denna gång. Det kanske roligaste läget var när vi alla tre kom skidande på gåsrad med jägaren som nummer 1 i raden. Precis 4 meter snett bakom honom tittar en ripa upp ur snön. Han ser den inte och jag och kompisen bakom försöker på något sett göra honom uppmärksam på läget. Han hör inte, skidar vidare, till slut hör han och fattar men spejar bara framåt, vänder inte blicken bakåt. Vi står alla tre still, i en evighet och kamraten tittar och tittar men ser ingen ripa, inte förrän den tar till vingarna och han hör vingarna slå. Han hade bara behövt backa en halvmeter och vrida sig 45 grader, sedan hade han fått sin ripa. Fast det hade väl troligen blivit mos av fågeln på så kort avstånd.

Det var andra ekipage på samma område som gjorde jaktdagen något kortare än vad den kunde ha blivit, till slut är ju området tömt. Jag var väldigt nöjd med helgutflykten och både den jagande och icke jagande kompisen var också väldigt nöjda, trots utebliven fångst. Det var främst vädret som fick stå för spänning och glädje. Riporna är verkligen otroligt vackra, denna "jakt" hör till mina absoluta favoriter, främst för den storslagna naturen och utsikterna.

En av anledningarna till att jag inte tog så hårt på att ha med bössa själv denna gång, är att jag känner ett stort behov av att reka innan jag verkligen går in för att jaga, för att kunna lägga upp en taktik och känna att jag har kontroll och inte bara spelar bingo. Nu efter det senaste besöket i jämtlandsfjällen så känner jag att jag till slut har en bra plan inför nästa års ripjakt. Då kommer jag åka till fjälls med jaktglasögonen på... :) Och jag har äntligen kommit fram till vilket jaktområde som är optimalt med hänsyn till allehanda olika faktorer... :)